Att säga sin åsikt, och skitsnack
Jag har aldrig varit känd för att vara den som säger vad jag tycker, men det senaste året har jag stött på två tillfällen där jag sagt rakt ut vad jag tyckte, och sen fått skit för det. Är det då så konstigt att jag håller käften istället?
Det ena tillfället var på mitt gamla jobb. Jag tar inte vilken skit som helst, så här kände jag att jag behövde säga vad jag tyckte. Jag var den enda som yttrade en åsikt som inte stämde överens med chefens åsikt, och blev då utpekad som tjurig och att jag var emot alla nya idéer. Det var jag ju inte? Jag sa bara vad jag tyckte om de nya idéerna istället för att nicka och le och sen prata skit bakom ryggen. Tillslut sa jag upp mig, vilket delvis berodde på just den här stämplingen.
Det andra tillfället, som jag förmodligen aldrig kommer slippa ifrån, är i S släkt. I den här släkten är det många som har åsikter om andras sätt att leva sina liv, och alla utom just den berörda får höra dessa åsikter. Skitsnacket bakom allas ryggar pågår ständigt.
Så en kväll sa jag rakt ut till en av S bröder att jag ansåg att han brukade göra si och så (S brukar också säga att det här är något som brorsan gör). Tillbaka får jag en lång och arg utläggning om att han inte alls gör så. MEN jag får höra från andra i släkten att "den här brorsan gör ju si och så heeela tiden". Varför säger ingen det till honom så slipper man skitsnacket? Här pekades jag återigen ut, fastän jag egentligen var den som var ärlig mot honom och inte pratade skit.
Att säga sin åsikt till den berörda personen kan vara tufft, men jag tror att det underlättar för att minska på allt j*vla skitsnack, för jag är så j*vla less på allt cirkulerande (ofta snedvridna) bullshit.
Det ena tillfället var på mitt gamla jobb. Jag tar inte vilken skit som helst, så här kände jag att jag behövde säga vad jag tyckte. Jag var den enda som yttrade en åsikt som inte stämde överens med chefens åsikt, och blev då utpekad som tjurig och att jag var emot alla nya idéer. Det var jag ju inte? Jag sa bara vad jag tyckte om de nya idéerna istället för att nicka och le och sen prata skit bakom ryggen. Tillslut sa jag upp mig, vilket delvis berodde på just den här stämplingen.
Det andra tillfället, som jag förmodligen aldrig kommer slippa ifrån, är i S släkt. I den här släkten är det många som har åsikter om andras sätt att leva sina liv, och alla utom just den berörda får höra dessa åsikter. Skitsnacket bakom allas ryggar pågår ständigt.
Så en kväll sa jag rakt ut till en av S bröder att jag ansåg att han brukade göra si och så (S brukar också säga att det här är något som brorsan gör). Tillbaka får jag en lång och arg utläggning om att han inte alls gör så. MEN jag får höra från andra i släkten att "den här brorsan gör ju si och så heeela tiden". Varför säger ingen det till honom så slipper man skitsnacket? Här pekades jag återigen ut, fastän jag egentligen var den som var ärlig mot honom och inte pratade skit.
Att säga sin åsikt till den berörda personen kan vara tufft, men jag tror att det underlättar för att minska på allt j*vla skitsnack, för jag är så j*vla less på allt cirkulerande (ofta snedvridna) bullshit.
2011-09-02
Fastän det är fredag och jag borde vara på bra humör är jag så jävla bitter idag. Livet känns åt helvete och det bara kryper i kroppen av frustration.
Det spöregnar ute, jag jobbar hela helgen, skulle hängt med Michaela ikväll men eftersom mina hotellgäster inte kommer förrän kl 20 så kan vi inte ses, det är 230 pers som intresseanmäler sig till lägenheterna som vi vill ha vilket betyder att vi aldrig kommer få en lägenhet och jag försöker plugga men fattar inte vad jag ska plugga på.
Skulle behöva en boost, något kul att göra typ NU. Blir ännu mer bitter av att bara sitta hemma. Skulle vilja shoppa men har inga pengar. FUCK.
Gävle Högskola
Jag har upptäckt att Gävle Högskola är i en klass för sig när det gäller administration, och jag börjar tröttna!!
Om en vecka ska vi gå ut på fältstudier, och eftersom vissa fick reda på sin praktikplats redan i juni har jag kollat min mail varje dag för att jag kanske skulle få besked om min praktikplats. Men icke! Så idag när jag slutligen ringde svarade läraren att "Stockholm har redan 2 socionomutbildningar så det är väldigt tight med platser". Ja men det glädjer mig verkligen! Idag skulle tanten ringa till Frälsningsarmén och försöka få plats. Har man fördomar om att Frälsningsarmén är lite special eller har de typ nån religiös bakgrund eller nåt? Måste kolla upp var jag riskerar att hamna verkar det som. Ytterligare ett trevligt faktum är ju att jag får 10 mils resa varje dag jag ska till praktiken.
Men jag är inte bitter!
UPDATE: Citat från Frälsningsarméns hemsida: Frälsningsarmén är en kristen kyrka som är känd för sitt stora sociala engagemang. För oss är omsorgen om hela människan en central del i vår tro och verksamhet.
Uppenbarligen var jag inte helt ute och cyklade. Jag som är totalt otroende. Skulle nog kunna bli spännande..
