What a day...

Det här är en dag som gärna får ta slut och gå till historien. Idag har jag mer än väl insett att jag har väldigt höga krav på mig själv när det gäller saker där jag måste prestera och någon annan bedömer resultatet. På gymnasiet betyghetsade jag inte lika mycket som många andra i klassen, men idag uppstod två situationer där jag blev väldigt besviken på mig själv, även fast jag klarat av uppgiften:

1: Filma samtal med en klasskompis
Uppgiften gick ut på att vi två och två, ensamma i ett rum med endast en filmkameras närvaro, skulle ha ett samtal i stil med ett samtal som en socialarbetare kan ha. Jag skulle vara samtalsledare, och R skulle vara klient. Klienten skulle komma ett dilemma, och jag skulle hjälpa henne att reda ut det. Problemet var att hon svarade på sina egna frågor innan jag hann öppna käften, vilket resulterade att jag ställde 4 frågor på 10 minuter och att hon därmed löste sitt dilemma utan mig. Jag anser mig vara hyffsad på att föra samtal i vanliga fall, men efter idag är jag galet missnöjd, trots att jag vet att alla kommer bli godkända, eftersom det bara är en övning. Jag tycker att jag borde ha presterat bättre, för jag kan bättre än så. Nu väntar jag bara på att bli sågad vid fotknölarna på seminariet där filmerna ska diskuteras.

2: Tentaresultat
Vi hade tenta i Socialrätt 2 för tre veckor sen, och i dagarna väntades resultatet. Jag har sedan tentan gått runt och varit orolig för att jag inte klarade den, eftersom det var en hel del jag inte kunde. Under tiden har jag haft inställningen att "bara jag klarar den så spelar betyget ingen roll". Idag fick jag resultatet, och jag klarade den!! MEN jag fick "bara" ett D, vilket är mitt sämsta betyg hittills, och därför är jag besviken. Men hallå? Vad hände med att jag var duktig om jag slapp omtenta?
Dags att börja jobba med mina svagheter tror jag bestämt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0