Ida tänker jag på med kärlek. Vi började i samma klass i årskurs fyra, men började inte umgås förrän i sjuan. Sedan dess har jag kallat henne min bästa vän.

Ida är alltid glad och sprallig. Hon är alltid pigg på nya idéer och att träffa nya människor. Ida är en sån person som man känner i magen att man blir glad av.

Det var med Ida jag hade min så kallade fjortis-period. Vi hade så himla kul och gjorde många saker som vi då tyckte var väldigt spännande. Idag skrattar vi mest åt alla konstiga idéer vi hade och alla människor vi träffade, men fortfarande brukar vi poppa fjortislåtar och bli nostalgiska ibland.

Vi är väldigt olika, Ida och jag. Vi ser på livet på olika sätt. Vi har olika mål i livet. Vi gör olika saker i livet. Men på något sätt förstår vi varandra och finns där för varandra. Precis som en bästa vän ska.