Jag och Antonia var en eftermiddag i maj 2005 på väg hem från en dansföreställning som vi hade varit med i. På perrongen spanade jag in en sjukt snygg grabb. Jag viskade till Antonia efter att vi hade gått på tåget efter honom, och jag kommer fortfarande ihåg att min kommentar var "nice ass". I flera månaders tid spanade jag därefter in honom på tåget, ofta både på morgonen och på eftermiddagen. Vågade jag ta kontakt? Nix! Den stora vändningen kom när jag en dag "hittade" honom på PA (dåtidens något mer omoderna facebook), och det visade sig att vi hade några gemensamma vänner. Vi skrev till varann på PA, och med hjälp av en av våra gemensamma vänner styrdes en dejt upp.

På påsklovet 2006 gick vi på bio. Jag tyckte fortfarande att han var sjukt snygg. Jag kommer inte ihåg så mycket av den kvällen, mestadels för att jag var så himla nervös. Det enda jag vet är att vi bestämde att vi skulle träffas igen.

Och så blev det. Vi var tillsammans i 10 månader, fram tills jag gjorde slut. Idag minns jag inte riktigt varför jag gjorde slut, men jag har insett att just göra slut är något jag har varit bra på i mina förhållanden sen dess.

Han var helt olik mig. En cool skejtarkille med piercingar och hängbrallor. Jag en mesig "mammas flicka". Men jag tror ändå att det var nyttigt, att jag växte och lärde mig saker av honom, blev mer självständig.

Idag har vi inte längre kontakt. Vi hördes fortfarande då och då, ganska lång tid efter att vi gjort slut, men nu är det nog 2 år sen vi gjorde slut. Det enda jag vet är att han bor kvar där han bodde då och är förlovad med en söt vallentunatjej.