Nu ska jag gå och leta upp var tvättstugan till vår nya lgh finns. Vår tvättkorg håller på att svämma över, så börjar bli dags att tvätta tror jag...

Sen ska jag träffa min lilla kompis Anton, jag hoppas att han har lust att följa med mig till Arninge, skulle behöva köpa lite grejer :)

Jag har aldrig varit känd för att vara den som säger vad jag tycker, men det senaste året har jag stött på två tillfällen där jag sagt rakt ut vad jag tyckte, och sen fått skit för det. Är det då så konstigt att jag håller käften istället?

Det ena tillfället var på mitt gamla jobb. Jag tar inte vilken skit som helst, så här kände jag att jag behövde säga vad jag tyckte. Jag var den enda som yttrade en åsikt som inte stämde överens med chefens åsikt, och blev då utpekad som tjurig och att jag var emot alla nya idéer. Det var jag ju inte? Jag sa bara vad jag tyckte om de nya idéerna istället för att nicka och le och sen prata skit bakom ryggen. Tillslut sa jag upp mig, vilket delvis berodde på just den här stämplingen.

Det andra tillfället, som jag förmodligen aldrig kommer slippa ifrån, är i S släkt. I den här släkten är det många som har åsikter om andras sätt att leva sina liv, och alla utom just den berörda får höra dessa åsikter. Skitsnacket bakom allas ryggar pågår ständigt.
Så en kväll sa jag rakt ut till en av S bröder att jag ansåg att han brukade göra si och så (S brukar också säga att det här är något som brorsan gör). Tillbaka får jag en lång och arg utläggning om att han inte alls gör så. MEN jag får höra från andra i släkten att "den här brorsan gör  ju si och så heeela tiden". Varför säger ingen det till honom så slipper man skitsnacket? Här pekades jag återigen ut, fastän jag egentligen var den som var ärlig mot honom och inte pratade skit.

Att säga sin åsikt till den berörda personen kan vara tufft, men jag tror att det underlättar för att minska på allt j*vla skitsnack, för jag är så j*vla less på allt cirkulerande (ofta snedvridna) bullshit.

Har suttit och funderat en stund, och på rak arm kommer jag inte på något alls! Jag är en sån person som tycker att det mesta är pinsamt, så pinsamma ögonblick uppstår rätt ofta...

Heej!

Idag är första gången jag sitter vid en dator sen i torsdags, ovanligt för att vara mig ;)

Vi har haft fullt upp här hemma med flytten. I torsdags var jag i Gävle på dagen, och väl hemma vid 18-tiden åkte vi direkt in till stan och köpte en jättefin soffa, är supernöjd med den! När vi kom hem vid 20-tiden började vi flytta ur saker från Simons lgh och körde till den nya lgh. På fredagen fortsatte möbel-flyttandet, och vid 21-snåret var alla möbler flyttade och det var dags för flyttstädning, Jag kan utan konstigheter säga att det var bland det äckligaste jag sett. Förmodligen har det inte blivit städat ordentligt på flera år, och det märktes.. Vid 02 var vi klara, och båda var helt slut efter allt städande. Då åkte vi och sov första natten i nya lgh - tjihoo!! På lördagen började S snickra på väggen och jag och mamma var på IKEA och handlade det första lasset. Söndagen gick åt till att fortsätta bygga och handla lite mer grejer på K-rauta.

Idag har jag varit i stallet,  veterinären kom för att titta till Tuvas bäbis i magen, och allt såg bra ut. Hon har precit gått in i 5e månaden och är beräknad att föda i början på juli, superkul!! Nu ska jag sätta mig och plugga en stund innan S kommer hem och det är dags att fortsätta snickra.

So long!

Min bästa vän heter Ida. Jag har haft flera vänner genom åren som har förtjänat att kallas bästa vänner, men Ida är den som består.

Idag är jag så himla glad!!

Den här är lite klurig tycker jag.

Vad är kärlek?

Lycka, glädje, känslor, tillit, sårbarhet, styrka, frihet, makt, livslång, skör, hjärtklappning, sorg, fantastisk, äkta, villkorslös, pirr i magen, underbar, upp-och-ner, längtan.

 

Mamma, pappa, syskon, husdjur, vänner, släkt, pojkvän.

 

Det är kärlek det.

Idag har det varit en dålig matdag. Som bekant är jag inte något fan av att äta mat, skulle med glädje kunna leva på nutrilett-shakes. Idag har jag druckit två koppar kaffe, och ätit en halv macka och ett wienerbröd, och inte lär jag få i mig något mer idag heller. Såna dagar är tyvärr ganska vanliga i mitt liv, även om både Simon och mamma peppar mig till att äta mer. Det är inte på något sätt för att jag bantar som jag äter lite, jag är bara väldigt sällan hungrig och dessutom väldigt oinspirerad och kräsen när det gäller mat. Däremot älskar jag allt med socker i...

Det här är en dag som gärna får ta slut och gå till historien. Idag har jag mer än väl insett att jag har väldigt höga krav på mig själv när det gäller saker där jag måste prestera och någon annan bedömer resultatet. På gymnasiet betyghetsade jag inte lika mycket som många andra i klassen, men idag uppstod två situationer där jag blev väldigt besviken på mig själv, även fast jag klarat av uppgiften:

Båda mina föräldrar är uppvuxna i Vallentuna, bara några kilometer ifrån varandra. Pappa var bästa kompis med mammas brorsa (klassiker!), och när mamma var 17 blev de tillsammans. Samma år flyttade mamma in i pappas lägenhet, och sedan dess har dom varit tillsammans.

Den här var klurig. När uppstod kärlek? Var det när jag frågade chans på killar i min klass i tvåan? Eller min första pojkvän? Well, jag berättar om min första pojkvän.

Jag föddes sommaren 1991, på Löwenströmska sjukhuset. Hemma i vår villa väntade mina två storebröder, som är 2 respektive 3 år äldre än mig. Vi bodde då i ett stort rött hus på landet i Vallentuna.

Min vän Hanna klagade på att jag aldrig bloggar, och tipsade om att göra en dag-för-dag-lista för att få lite motivation. Så den här listan ska jag göra i 30 dagar: